Så planerar jag min jobbspurt

Nya tider väntar.
Nya tider väntar.

Jag har för länge sedan försökt sluta förstå varför jag, som verkligen inte är en morgonmänniska, har mina mest effektiva jobbtimmar från ca 06:30 fram till klockan 10:00 – 10:30. Därefter är det bara disciplin, deadlinehot och mutor som tar mig framåt. Att ungarna har sommarlov och inte kommer iväg till fritids förrän vid 09:00 på morgonen har därför gjort att mina mest effektiva timmar har ätits upp. Att sova lite längre och att i lugn och ro äta frukost med barnen har varit jätteskönt och trevligt på alla sätt och vis, men jag har inte precis briljerat på produktivitetsfronten.

Problemet är delvis att min riktiga deadline är för långt fram (i mitten av augusti) för att min hjärna ska notera den. Min hemgjorda deadline däremot är satt till 8 juli. Har jag jobbat undan bra då så kan jag ta ledigt tillsammans med resten av familjen som går på semester då. Hur länge jag kan ta ledigt beror såklart på hur bra jag har jobbat innan. Så i torsdags bestämde jag mig för att ta tag i saken, för är det något jag verkligen längtar efter är det ledigt med familjen. Så nu är planen så här för de kommande två veckorna:

Uppstigning 06:00. Klä på mig och direkt till datorn. Jobba på fram till strax innan 08.00 då jag fixar frukost till barnen samt ”second breakfast” till mig själv. Allmänt morgonfix med ungar osv fram till 09:00 då jag kör nästa jobbpass fram till ca 11:00 då blir det lunchrast med promenad fram till 12:00 alt åka in till stan för att luncha med kompisar. Efter det följer nästa jobbpass fram till hämtning av barnen 16:00.

Är det något jag har lärt mig sista veckorna är att det är svårt att kombinera rutinbyte med extra jobbspurt. För att jag inte ska villa bort mig bland alla saker som ska göras eller trilla in i gamla dåliga vanor så är det löjligt detaljerade listor som gäller. Och inte bara vad som ska göras, utan också när de ska göras. Allt det viktigaste läggs före lunch. Jag kommer dessutom göra nästa dags lista dagen innan så när jag sömndrucken ställer mig vid skrivbordet kommer det inte vara någon tvekan om vad jag ska göra.

På det här viset hoppas jag att jag får det bästa av två världar: Känslan av att få något gjort, sommarmorgonhäng med barnen och sen en härlig ledighet med hela familjen. Tjohej! Nu kör vi!

Loxysoft Q: ett snabbt och roligt översättningsjobb

Det är inte alltid jag som översättare får se det slutliga resultatet av mina uppdrag, men här är ett exempel från när jag fick i uppdrag att översätta ett produktblad för Loxysoft och deras lösning Loxysoft Q. Jag har översatt allt utom sidfoten.

Här är först den engelskspråkiga förlagan, det som vi inom branschen kallar källtext:

loxysoft-q-english-1 loxysoft-q-english-2

Här är den svenska versionen (dvs måltexten, för oss inom branschen) med min översättning:

loxysoft-q-swedish-1 loxysoft-q-swedish-2

Som ni ser har jag inte bara översatt texten utan även gjort vissa ändringar, exempelvis har jag lagt in produktnamnet i några av rubrikerna. Ändringarna gjordes i kommunikation med beställaren.

En fördel med det här uppdraget var att jag fick se hela förlagan, inte bara texten, vilket gjorde det lättare att formulera rubriker etc. Ett typexempel på ett snabbt och roligt jobb.

 

Bästa tältplatsen ligger utanför trygghetzonen

Bästa tältplatsen ligger utanför trygghetszonen.
Bästa tältplatsen ligger utanför trygghetszonen.

Om jag frågar dig: ”Hur har du det med din trygghetszon?” Svarar du: ”Jo tack det är fint och bra här inne.” Eller svarar du: ”Om jag måste vara en enda minut till här inne blir jag galen.” Om du lutar åt det senare är du nog ganska lik mig.

Första tiden som egen företagare slog jag upp ett tält i träskmarkerna utanför trygghetszonen. Det var som att vara hög, nyförälskad och frälst på en gång. (Okej, jag har aldrig varit hög, eller frälst, men ni förstår vad jag menar). Jag var skiträdd. Men jag älskade det. Saken är bara den att jag vänjer mig väldigt fort vid saker. Det som var okända träskmarker igår är trygghetszon idag.

Precis där i början av mitt företagande messade jag en kompis och frågade om han trodde det var en bra idé att ha ett LinkedIn-konto. (Det var det.) Jag skapade ett och kände mig otroligt besvärad av att ta den där platsen. Jag befann mig i träskmarken. Två dagar senare hade det gått över och ett par månader senare hade jag dessutom webbsida, instagram och blogg. Alla de där sakern har vid en tidpunkt varit träskmarker. Nu är det mer som ett välorgansierat villaområde.

Jag har ett ambivalent förhållande till min trygghetszon. Jag behöver den, absolut. Men jag vill inte vara där särskilt länge. En del kallar det rastlöshet. Andra ser det som ett tecken på att jag aldrig kommer mogna. Jag ser det som att jag är som klippt och skuren för det här med eget företagande.

5 bokföringstips för osäkra

office-620822__180
Bild:Pixabay

Ett av mina stora orosmoment när jag bestämde mig för att starta eget var bokföringen. Jag är ekonomisk, men jag är verkligen ingen siffermänniska. Jag har nog inte dyskalkyli men jag har extremt dåligt siffersinne och tillika sifferminne. Men jag bestämde mig för att äga frågan och här delar jag med mig av mina bästa tips för att inte kvävas av bokföringsångest:

  • Skaffa ett bra bokföringsprogram. Jag använder Zervant (och jag får inte ett öre för att skriva det här, bara så vi är på det klara med det) och jag är väldigt nöjd. T ex så kan jag ta ut rapporter för momsredovisningen med referenser till exakt de fält som ska fyllas i på blanketten från Skatteverket. Det sparar ungefär 100 liter blod, svett och tårar varje gång. Det finns fler program av det här slaget och flera av dem erbjuder möjligheten att prova gratis under en begränsad tidsperiod.
  • Skaffa en rutin. Jag går igenom ekonomin varje tisdag: Kollar av saldot på företagskontot, betalar in avgifter och bokför. Eftersom jag gör detta regelbundet så är det sällan jag lägger mer än en halvtimme i veckan på det här. När det är dags för momsredovisning etc, tar det något längre, kanske en timme.
  • Skriv en egen lathund. Om du tycker det är svårt att få till processen skriv en lathund. Eftersom det är bara du som ska se den får den vara hur töntig som helst. Bara du behöver förstå den.
  • Lägg in påminnelser för viktiga redovisningsdatum i kalendern ett par dagar före sista datum. Det suger att få påminnelseavgift pga missad redovisning. (Japp, jag har testat).
  • Släpp paniken. Det är okej att inte ha allt i huvudet. Du behöver inte ha koll på alla detaljer ”utantill”. Det räcker med att du kan det när du gör det. Även om du använder en lathund illustrerad med regnbågar och enhörningar.

Ta ett djupt andetag nu och ta tag i bokföringen. Ett litet steg räcker.

Jobbar du mycket eller jobbar du koncentrerat?

computer-1185637__180
Bild: Pixabay

När jag bestämde mig för att starta eget fick jag ständigt höra hur stressigt det var, hur jag skulle jobba hela tiden och aldrig ha semester. Jag hade ju en helt annan idé om hur jag ville ha mitt liv så de där kommentarerna oroade mig en aning, men inte tillräckligt för att jag inte skulle våga försöka. Jag är glad att jag tjurade på och höll mig till planen trots domedagsprofeterna. För nu vet jag skillnaden mellan att jobba mycket och jobba koncentrerat. Och det är stor skillnad.

På mina tidigare arbetsplatser har jag aldrig kunna jobba koncentrerat på allvar. (Med ett undantag, men det kan jag berätta om någon annan gång). För där kunde vem som helst komma in och be om/kräva hjälp när som helst. Stängda dörrar respekterades inte. En avstängd telefon var att be om besök från den som ringde. Föregått av ett mejl, för säkerhets skull och för att lufta lite irritation. Jag jobbade mycket, åt alla håll hela tiden.

Idag, när jag har ett uppdrag och det börjar närma sig deadline, jobbar jag inte mycket. Men jag jobbar koncentrerat. Facebook och Instagram får klara sig utan mig. Jag svarar inte på privata mejl eller mess. Jag loggar ur jobbtelefon och e-post, såvida jag inte är i ”bollningsläge” med en kund. Det gör att omgivningen i flera fall dragit slutsatsen att jag jobbar mycket. Men så är det inte. Jag jobbar koncentrerat. Och det är en av de snabbaste genvägarna till äkta arbetsglädje.

 

Lästips med nya perspektiv

Fingersmith
En av Sarah Waters böcker. Jag rekommenderar dem alla. Bild:Adlibris

Ett av mina smalare intressen är historisk queerlitteratur, både sådan som skrevs ”när det begav sig” och nyskriven litteratur som behandlar temat. Varför och hur det blev så, är en egen historia, men här är i alla fall några lästips inspirerad av #penguinpride

Alla romaner av Sarah Waters

Blekingegatan 32 av Lena Einhorn

Blekingegatan32-garbo
Bild: Adlibris

Tillbaka till henne av Sara Löwestam

Tillbaka till henne
Bild: Adlibris

Middlesex av Jeffrey Eugenides.

Bild: Adlibris

Till sist så kan jag rekommendera två klassiker med queerglasögonen på, bara för att det är nyttigt med nya perspektiv ibland: Anne på Grönkulla samt Jane Eyre.

Hur en frilansare tar semester

Klocka
Semester för frilansare kräver planering.

Även om jag tycker att mitt jobb är helt underbart, så längtar jag efter semestern. Jag är i tydligt behov av en andningspaus. Årets sommarsemester blir den första för mig sedan jag blev egen företagare och jag har ju funderat en del på hur sådana som jag gör när vi ska vara lediga mer än ett par dagar i sträck.

I mitt tidigare liv som anställd lade jag bara in ett frånvaromeddelande i mejlen, stängde av jobbtelefonen, gick hem och ignorerade allt vad jobb hade att göra i fyra veckor. Allt med refrängen till George Michaels ”Freedom” på repeat i huvudet.

Som relativt nybliven frilansare tror jag att det är en dum idé att göra samma sak nu. Men samtidigt måste jag hitta ett sätt att tala om för kroppen och hjärnan att nu är det faktiskt semester. Jag behöver pausen. Men vad i pausen är det jag behöver? Svaret är ostrukturerad tid. Tid som inte delas in efter klockan och inte hackas upp av telefonsamtal, e-post, mess och instagramkoll. Men hur ska jag få till det? Efter att ha funderat lite, läst hur andra gör har jag kommit fram till att jag tänker testa följande; men med flagg för att det är en dryg månad innan jag tar ledigt och att saker och ting hinner ändra sig:

  • Begränsa nätsurfandet Det är så lätt att tro att en måste vara uppdaterad på ALLT för att vara intressant. Men i verkligheten är det ofta väldigt lite du behöver du ha koll på. Så lite att du faktiskt kan vara utan nätet ett par dagar, eller kanske t o m några veckor.
  • Begränsa närvaron i sociala medier: Kommer fortsätta med #fackboksonsdag på mitt instagramkonto och i övrigt även posta regelbundet. Däremot kommer jag kolla kontot vid färre tillfällen än vad jag gör nu. (En vana jag gärna tar med mig in i vardagen igen…).
  • Logga ut helt från FB och LinkedIn, med ett undantag: Messengerappen. Den använder jag istället för sms, men jag kommer inte gå in på FB-sidan.
  • Schemalägga blogginlägg: Kommer fortsätta blogga men ska skriva så många schemalagda inlägg i förväg som jag bara kan.
  • Skapa ett automatiskt frånvaromeddelande i e-posten. Hur detta ser ut beror på hur min jobbsituation ser ut efter semestern.
  • Frånvaromeddelande i mobilen, under samma förutsättningar som e-posten.
  • Bara läsa romaner, poesi och serier. Japp, allt som heter facklitteratur är förbjudet. Dels ska hjärnan få vila från informationsflödet, dels så är facklitteratur lite av en gränspuck, eftersom jag läser mycket sådant i min yrkesroll. Böckerna finns kvar efter semestern.

Jaha, tänker du kanske. Det här var ju många ”nej”, ”inte” och begränsningar.. Japp, så är det. Och jag älskar mina gränser. När jag satt upp staketet själv.

Driva Egets självtest: 4 fel och 2 rätt

Låt inga futtiga test hindra dig.
Låt inga futtiga test hindra dig. Bild:Pixabay

Då och då ploppar det upp sådana där små test med fem – tio frågor som tydligen ska avgöra om du passar som egen företagare eller inte. T ex det här testet hos Driva Eget. Jag tycker det här testet, och i princip alla test av samma slag är dumheter och jag ska berätta varför.

Frågorna som ställs i just det ovan nämnda testet är:

Kan jag överleva som fattigare än i dag?

Min kommentar: Ok, jag ska vara ärlig. Att jag kunde starta eget på heltid beror endast på att vi är två i hushållet. Men vem har sagt att du måste starta eget på heltid redan från början? Du kan köra det vid sidan om (under vissa förutsättningar). Kanske har du redan nu ett icke-regelbundet jobb som gör att du har utrymme att göra så? Eller kanske du är säsongsarbetare? Alla lever faktiskt inte i 8-17-rejset. Ett eget företag kan ju faktiskt under vissa omständigheter leda till frågan: Kan jag överleva som rikare än idag?

Kan jag arbeta långa dagar, ensam, och utan uppmuntran?

Min kommentar: Vem har sagt att du måste arbeta ensam? Det finns ju coffice, hoffice, bibliotek och alldeles vanliga vänner? Och utan uppmuntran? Jag sitter ensam och arbetar på dagarna, men på det dryga halvår jag har varit igång har jag fått mer pepp och uppmuntran än vad jag fick sammanlagt på mina dryga 15 år i studier och arbetsliv. (Ännu längre om vi räknar grundskola och diverse andra studier och jobb innan jag började plugga på universitetet).

Kan jag släppa kontrollen? 

Min kommentar: Varför skulle du göra det? Jag vill ha full koll och kontroll på mitt lilla företag. För litet är det och det är så jag vill ha det. Jag har för tillfället inget alls sug på att anställa någon, ens om jag hade råd. Och om jag någon gång anställer någon så vill jag i alla fall ha så bra koll på de arbetsuppgifterna att jag kan avgöra om personen i fråga är det också.

Skulle jag vara en bra ledare? 

Min kommentar: Jag ÄR en bra ledare. Till mig själv. Att leda andra är jag extremt ointresserad av. (Ja, jag har försökt).

Två rätt har Driva Eget i alla fall och det ska de väl ändå få lite cred för:

Vill jag lära mig marknadsföring, försäljning, bokföring, etc.? Om du inte vill det så kan det vara bra att tänka en gång till. Att du känner dig osäker och okunnig är däremot inget hinder. Du kan lära dig.

Vill jag det här? Det är väl den första frågan du ska ställa. Inte bara i arbetslivet.

Som Ola Salo med lite mer glitter och andra saker du kan få veta om mig

Selfies. Inte min bästa gren.
Selfies. Inte min bästa gren.
  1. Jag är, som ni ser, sämst i världen på att ta selfies.
  2. Skrattar lite för mycket åt folk som trillar och slår sig. Ja, även barn. Mina egna också.
  3. Gillar att resa ensam…
  4. …och med familjen. Min familj ÄGER på långa bilresor. Tänk von Trapp + familjebil = sant.
  5. Tänkte bli språklärare först. Sen blev jag statsvetare. Sen arkivarie. Sen översättare.
  6. Gillar att städa. Men är inte pedant.
  7. Är rädd för höjder. Men fantiserar om att få åka zipline.
  8. Älskar att åka bil långt. Men har inget körkort.
  9. I sommar tänkte jag ge mig på att läsa litteratur på norska.
  10. Drömmer om att åka till Nordpolen. Och Sydpolen.
  11. Pingviner är mitt favoritdjur.
  12. Gråter till Disneyfilmer och Astrid Lindgrenböcker.
  13. Klär mig i klänning eller kjol nästan jämt. Utom på sommaren, då trivs jag bäst i jeans och t-shirt.
  14. Har jobbat på teater. Jag är en usel skådespelare, men kan göra en jättesvamp i papier-maché om det behövs.
  15. Att jag är en usel skådespelare hindrar inte att jag gillar att prata inför folk och hoppas att jag får göra det professionellt en dag. Får jag bara vara mig själv är det lugna puckar.
  16. Har undervisat pensionärer i turistengelska.
  17. Gick Camino de Santiago innan det blev ”Agneta Sjödin-leden”.
  18. Min senaste resa på egen hand gick till London.
  19. Min senaste resa med sambon gick också till London.
  20. Om någon bad mig beskriva hur jag uppfattar mig själv skulle jag svara ”som Ola Salo med lite mer glitter”.