Eget företagande: En enda lång övning i gränssättning

sun-1547278_640
Som egen företagare får man vara sin egen grindvakt.

Att jobba (eller plugga) hemifrån är en enda lång övning i gränssättning. Delvis mot andra, men för min egen del är det minst lika mycket gränssättning mot mig själv. För om jag inte håller gränserna så går det snabbt utför. Då slarvar jag med maten, motionen, sömnen och allt som blir kvar av den annars hyfsat skärpta frilansaren, är en grå, bedrövlig hög av självömkan och misär. Den gräns jag främst behöver hålla koll på är arbetstiden. Om det inte har dykt upp något akut, så är min arbetsdag slut när familjen kommer hem. Punkt. Inget tjuvtittande i mejlen eller instagram. Idéer som dyker upp i det här läget skrivs upp, men verkställs inte.

En annan gräns är att jag behöver gå ut. Varje dag. Det här är något jag av någon anledning förhandlar med mig själv om väldigt ofta. ”Det är för kallt.” ”Det är så soligt, vi har långa sommardagar i Jämtland så jag kan gå ut ikväll.” ”Det är så grått, trist och det regnar småspik.” Jag är en tuff förhandlare. På båda sidor.

Men jag har roliga gränser också: Som att jag måste höra av mig till en kompis varje dag. Och minst en gång i veckan behöver jag ta mig iväg ut ur huset och träffa någon kompis över en lunch eller en fika. Det kan låta som en absurd regel men jag har alldeles för lätt att sitta ensam och häcka och till sist börjar jag prata med skatorna på tomten.

Och sist men inte minst: Min mellisregel. Jag har skrivit om den här. Jag måste komma ihåg mellis. Om jag inte gör det kan jag lika gärna överlåta företaget till Ilska och Avskys trotsiga tonårsavkomma.

Vilka gränser har du?

2 thoughts on “Eget företagande: En enda lång övning i gränssättning

  1. Jag har nog alltid varit ganska hård mot mig själv och alltid satt jobb eller skola först, så vänner och raster har jag nog stängt ute helt. Men nu efter min utmattning är jag mkt snällare mot mig själv och tar andningshål och bara är ibland utan att göra. Inget ont som inte har något gott med sig 🙂

    1. Ja, Jessica! Du är inte ensam om att ha lärt dig vikten av pauser den hårda vägen 🙂
      Ha en bra dag! // Linn

Comments are closed.