När ökentorkan sätter in

desert-1246842_640

Ibland kör jag fast. Jag kan känna att idéerna ligger där någonstans, men vägrar komma fram. Allt jag gör känns trögt. Hjärnan känns ökentorr och jag tänker att jag aldrig kommer få ur mig en vettig formulering igen. Dags att lägga ner översättandet, skrivandet, karriären. Jag stirrar in i skärmen, surar, dricker för mycket kaffe, skriver något, raderar och börjar om.

Dagen går. Jag får inget vettigt gjort. Försöker lura mig själv med att lägga in någon tvätt, eller plocka undan någonstans. Men ökentorkan är obeveklig.

Så kommer familjen hem, det blir dags att fixa med middag, tvätt, städning och allt som balanserar upp mitt liv från livet framför datorn. Och BAM! Där kommer idéerna. Arbetslusten. Lösningarna på dagens problem.

Förut suckade jag över det här. Eller försökte stjäla till mig lite jobbtid fast det inte var läge. Jag suckar lite fortfarande när det händer. Men jag har slutat försöka stjäla till mig tid. Jag ser till att anteckna idéerna, på papper, mobilen och så börjar jag nästa dag riktigt taggad istället.