Att överleva höstmörkret

forest-1225983_640

Senaste veckorna har det varit trögare än vanligt att komma upp på morgonen. Jag gillar höstens kravlöshet men blir oktober och november snölösa kan det bli obarmhärtigt segt och morgnarna är värst. Med lite tur så får vi en kall och snöig vinter så det lättar upp lite, men för att hjälpa hjärnan på traven gör jag så här:

Dagsljuslampa. Den är inte vacker och ljuset är inte precis milt och behagligt, men jag kan nästan känna min hjärna sucka av lättnad när jag slår på taklampan i mitt arbetsrum. Den kostar några kronor men är väl värd vartenda litet öre.

Morgonljuset. Enligt obekräftade källor och med noll referenser har jag i bakhuvudet att det är viktigt att få morgonljuset. Det säger sig själv, att ju tidigare på dagen du får dagsljus, desto tidigare kommer hjärnan igång. Oktober är månaden då jag återgår till morgonkaffe på uteplatsen. Fullt utrustad med fårfäll, täckkjol, mössa och vantar.

Gå ut trots att det är mulet och känns mörkt. Det måste inte vara strålande sol för att kroppen ska må bra av att komma ut. Ibland måste jag muta mig själv så himla hårt för att komma ut på den där lunchpromenaden. Hittills har jag aldrig ångrat att den blivit av, fast jag gnällt tyst inom mig hela vägen.

Njut av kravlösheten. Varma, sköna kläder, soffhäng och dammråttor som inte syns i skenet från värmeljusen. Hösten förtjänar ett bättre rykte.