Det ytliga tramsminglet vid kaffebryggaren

coffee-1209942_640

Något jag helt hade underskattat när jag sa upp mig för att först plugga och sedan starta eget, var hur det skulle påverka mitt sociala liv. Ärligt talat så var jag till en början bara extremt lättad och glad över att få spendera dagarna ensam och koncentrerad på en sak. (Att arbeta i semiöppet landskap gjorde inte min hjärna glad. Det kan du läsa mer om i inlägget Jobbar du mycket eller jobbar du koncentrerat?)

Men efter ett halvår ungefär sammanföll tre saker: Ett sjukdomsmaraton, mitt behov av att få hänga med mina kompisar och en hel drös med deadlines. Under några månaders tid så gick det veckor utan att jag träffade någon annan än familjen, fritidspersonalen och någon enstaka granne. Det blev en brutal snabbkurs i hur mycket mina vänner betyder för mig samt hur mycket jag underskattat det där ytliga tramsminglet vid kaffebryggaren.

Jag jobbar hemifrån c:a en mil från stan (där de flesta av mina vänner jobbar och bor) och att få till luncher och fika med är något jag får jobba aktivt med. Det är ingenting som bara händer längre. Jag har för det mesta en hyfsat bra balans men jag saknar fortfarande det där ytliga tramsminglet vid kaffebryggaren.

2 thoughts on “Det ytliga tramsminglet vid kaffebryggaren

  1. Jag kan tänka mig att det blir så. Idag träffar jag nästan aldrig vänner. Varken hinner eller orkar. Man är ju så social på jobbet så när jag kommer hem räcker energin bara till familjen och sen är det slut. Men skulle jag inte få den där dosen av mänsklig kontakt som man ändå får på ett jobb är jag rätt säker på att jag också skulle sakna den:)

    1. Hej Jessica! Jag känner igen det du skriver med att det precis går runt till jobb och familj. Ibland kan det ju faktiskt bli så fast jag frilansar och bestämmer i princip allt själv. Då skulle det vara skönt med en handfull sköna människor som stod vid kaffebryggarn i köket i 10 minuter och sen magiskt försvann när jag fått min sociala dos 🙂
      Ha en fin dag! //Linn

Comments are closed.