Drottningar, hjärnor och skräck: Översättningar och önskeämnen

Det här är mitt hundrade inlägg på bloggen och det tänkte jag fira med en önskelista.

Idag lever jag på många sätt det liv jag fantiserade om som liten: Jag försörjer mig på mina språkkunskaper och på att skriva. Översättning ger mig också möjligheten att tillfredsställa min nyfikenhet och  att sätta mig in i nya ämnen. Trots att jag gärna kastar mig in ett ämnesområde jag inte har så mycket förkunskaper om så har jag självklart några önskeöversättningar; böcker och ämnen jag tycker skulle vara lite extra kul att få ägna mig åt. Här är några exempel:

Tudoreran


När jag var fjorton eller femton såg jag filmen Lady Jane och blev besatt. Jag skrev ett specialarbete i nian om den engelska drottningen som bara satt på tronen i nio dagar och har sedan dess inte riktigt kunna släppa Tudoreran. Ironin i att Henrik VIII och hans tid är så fixerad vid att kungen ska ha manliga arvingar när det med tiden ska visa sig att hans dotter Elizabeth ska bli en av de mest framgångsrika och omtalade drottningarna i historien är svår att undgå. Så att få översätta en bok om Tudoreran skulle sitta fint.

Viktoriansk skräcklitteratur


En av mina absoluta favoriter när det kommer till facklitterära böcker är In Darkest London: The Gothic Cityscape in Victorian Literature av Jamieson Ridenhour. Boken har såklart blivit ett tips på #fackboksonsdag och den var en av mina källor när jag skrev min kandidatuppsats i engelsk litteratur. Jag är intresserad av ämnet gotisk litteratur i allmänhet och viktoriansk urban gothic i synnerhet. Att få översätta In Darkest London eller någon annan bok i samma stil skulle vara ett utmärkt tillfälle att låta mina kunskaper i ämnet komma till sin rätt.

Hjärnan

Som en del av mitt examensarbete på facköversättarutbildningen översatte jag ett kapitel ur Phantoms in the Brain: Human Nature and the Architecture of the Mind av V. S Ramachandran och Sandra Blakeslee. Jag är intresserad av hjärnan i största allmänhet och under examensarbetet fick jag chansen att fördjupa mig i ämnet: närmare bestämt vad som händer i hjärnan när en kroppsdel plötsligt saknas. Jag har skrivit mer om detta i inlägget Hjärnspöken och medicinsk terminologi.

Drottningar, hjärnor och skräck. En riktigt bra sammanfattning av min önskelista, om ni frågar mig.

#fackboksondag och bokreantips

I dagarna har jag tipsat om läsvärda fackböcker på mitt instagramkonto under #fackboksonsdag under ett års tid. Detta sammanfaller fiffigt nog med bokrean och här nedan tipsar jag om några av #fackboksonsdags böcker som går att hitta på bokrean.

Maja Hagermans Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta. Även fler av Maja Hagermans böcker finns på rean och de är alla värda att lägga en slant på!

Karin Johannisson. Briljant, som alltid i Den sårade divan: Om psykets estetik.

Krigsdagböcker 1939-1945

Astrid innan hon blev hela folkets Astrid Lindgren ger oss en inblick i sin vardag under andra världskriget.

Den nya kvinnostaden

Nina Burtons Den nya kvinnostaden finns att köpa som e-bok för en spottstyver här.

Boktjuvarna : Jakten på de försvunna biblioteken

Anders Rydells Boktjuvarna: Jakten på de försvunna biblioteken. Nazisternas bokbål känner de flesta av oss till. I den här boken tar Anders Rydell med oss på jakten efter de böcker som nazisterna stal, men valde att spara.

Hur jag laddar batterierna (när jag inte läser)

De senaste veckorna har varit intensiva, minst sagt. Deadlines, flunsan, besök… Nu när helgen kommer ska jag göra mitt bästa för att ladda batterierna. Förr i tiden innebar det ofta att hänga med näsan i en bok och det gör det för det mesta fortfarande. Men när jag har jobbat intensivt med översättning och text i tio – tolv timmar om dagen hela veckan för att jobba igen sjukdagar, så är jag inte supersugen på att läsa. Sen finns ju klassikerna: motion, bra mat, sömn, solljus och frisk luft. De ska jag såklart ägna mig åt. Men förutom dem har jag alldeles egna, skräddarsydda sätt att ladda upp energin:

Ligga i soffan och lyssna på podcasts. Och då menar jag inte de där coola som alla andra tycks lyssna på. Utan mina egna små guilty pleasures. Som är så där lagom intressanta, så det inte gör något om jag slumrar till medan jag lyssnar. Just nu är det Unsolved Murders där jag ignorerar skämskuddenivån ganska rejält. Jag brukade lyssna på Creepypodden men fick sluta eftersom jag blev alldeles för skrämd och drömde mardrömmar om getmannen. Som jag egentligen inte ens tror på.

Titta på brittiska deckare. Japp, de måste vara brittiska. Några fler krav har jag inte. Jag önskar att jag kunde säga att jag är en finsmakare, men när det kommer till batteriladdning så är jag mer av en frossare.

Titta på kostymdraman. De behöver inte vara brittiska. Men de bästa är det.

Lyssna på ljudböcker tillsammans med barnen. Att lyssna på ljudböcker på egen hand har en ganska hög tröskel hos mig. Men under hösten och vintern har jag och barnen lyssnat på ljudböcker tillsammans och det är ett trevligt sätt att umgås. Mest har vi lyssnat på Glasbarnen av Ingelin Angerborn, Suneböckerna, Åsa Larsson och Ingela Korsells Paxserie samt Cressida Cowells böcker om Hicke Hiskelig Halvulk.

Sitta ute med en kopp kaffe i handen och glo. Glo är underskattat. Ni som följer mig på instagram vet att jag gärna tar min fikapaus ute i -16. Mössan på!

Så det är vad jag kommer ägna den här helgen åt. Ladda batterierna och samla kavalleriet till nya tag nästa vecka.

Tröstböcker att återvända till

Ibland blir tillvaron lite som att ta sig igenom knähög gröt utan att något jättedramatiskt egentligen har hänt. Det är bara lite dammgrått och tufsigt och det är svårt att hitta någon riktig schvung i det man gör. Det är då jag återvänder till mina tröstböcker a k a mentala snuttefiltar.

Det här är inte alla mina tröstböcker, snarare ett hyfsat representativt axplock:

Jag hade några år när jag läste Kerstin Ekmans trilogi Vargskinnet minst en gång om året. Helst på våren. Riktigt så ofta blir det inte längre, men lite då och då. Att böckerna utspelar sig i trakterna där jag bor gör att berättelserna kommer extra nära.

Cora Sandels Alberteböcker har hängt med mig sedan tonåren och de funkar fortfarande. Jag tror att berättelser om uppbrott och viljan att leva ett eget liv aldrig åldras.

 (pocket)

Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway har allt jag behöver: England, mord, historia och udda relationer.

 (häftad)

Av Jacqueline Winspears alla böcker om Maisie Dobbs har bara en handfull blivit översatta till svenska. Jag har så extremt svårt att förstå varför. Jag älskar att kliva in i mellankrigstidens London och inte komma ut därifrån förrän jag är snäll igen.

Om ingenting annat funkar, så funkar alltid W H Auden.

Har du också tröstböcker? Kommentera gärna här eller på mitt instagramkonto @textandtranslation

Engelskspråkiga fackböcker 2017: Några jag ser extra mycket fram emot.

background-1838851_640

Jag inbillar mig inte på något sätt att den här listan, eller min förra lista, på något sätt är den ultimata, slutgiltiga, fullkomliga. Jag tänker på listorna mer som smakprov och här kommer ett till sådant: Med engelska fackbokstitlar värda att hålla ett öga på under det kommande året:

cover

Queer City av Peter Ackroyd (Chatto). Om London och hur inställningen till homosexualitet utvecklats och förändrats från romartiden och framåt.

51MnWHTxFXL

That’s the Way it Crumbles: The Americanisation of English av Matthew Engel (Profile). Känns lite som en måstebok för en översättare.

29430716

Scratch: Writers, Money, and the Art of Making a Living, redaktör Manjula Martin. (Edan). Manjula Martin drev tidigare onlinemagasinet Scratch och har här samlat en rad intevjuer med författare om pengar och konstnärsskap.

September 1st, 1939  av Ian Sansom (4th Estate).Jag har sedan tonåren en latent förälskelse i WH Auden. Så ja tack, läser gärna. Har inte lyckats hitta någon omslagsbild för boken, man den kommer i alla fall ut i augusti.

Läsåret 2017: Jag är redo! För fler tips: Kika in på mitt instagramkonto @textandtranslation #fackboksonsdag

Intressanta fackbokstitlar 2017

books-1931195_960_720

Varje onsdag är det #fackboksonsdag på mitt instagramkonto @textandtranslation. Där tipsar jag om läsvärd facklitteratur. Här är några av de svenska fackbokstitlar jag är extra nyfiken på under det kommande året:

Pest och kolera : – historiens värsta farsoter, av Magnus Västerbro och Nina Västerbro, illustrerad av Johan Egerkrans, bokförlaget Natur och Kultur.

Ett magiskt rum. Salonger i 1920-talets Paris, av Ingrid Svensson, Ellerströms förlag.

Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara
av Eva F. Dahlgren, bokförlaget Forum. Fortsättningen på Fallna kvinnor. När samhällets bottensats skulle lära sig veta hut.

Känslornas revolution. Kärlek, ilska och lycka på 1970-talet, av Helena Bergman, Christina Florin, Jens Ljunggren, Apell förlag.

Fördel kvinna : Den tysta utbildningsrevolutionen, av Emma Leijnse bokförlaget Natur och Kultur.

Önskar er alla ett god läsning och ett gott fackboksår 2017!

Att bevara läslusten

books-1841116_640

Jag lärde mig läsa när jag var fyra år. Sedan dess har böcker varit en självklar del av mitt liv. Biblioteken på de platser jag bott har blivit mina andra hem och det är inte utan stolthet jag kan konstatera att andra besökare ibland tar fel på mig och den riktiga bibliotekspersonalen när jag vandrar mellan hyllorna.

Jag har studerat både språk och andra ämnen och har två magisterexamina: En i statsvetenskap och en i engelska med inriktning facköversättning. Med den typen av studier kommer mycket läsning. Både facklitteratur och skönlitteratur. Men det är inte säkert att det blir lustläsning, ens när det är romaner. Att läsa och analysera en roman under tidspress är inte precis som att slöläsa i soffan med chokladkakan på magen.

Trots att jag har läsandet och skrivandet som jobb idag har jag ändå lyckats slå vakt om läsandet som något lustfyllt. Som rekreation. Främst så handlar det om min strategi att om boken inte rör jobb eller studier så är det 100% läsglädje som ska driva mig till att läsa den. På fritiden går jag med andra ord enbart på lustprincipen.

Den här gör att en del som ser mig som storläsare blir besvikna. Jag har inte läst den senaste av den där författaren, och nej, inte den klassikern heller. Varför? Jag hade ingen lust.

Lästips med nya perspektiv

Fingersmith
En av Sarah Waters böcker. Jag rekommenderar dem alla. Bild:Adlibris

Ett av mina smalare intressen är historisk queerlitteratur, både sådan som skrevs ”när det begav sig” och nyskriven litteratur som behandlar temat. Varför och hur det blev så, är en egen historia, men här är i alla fall några lästips inspirerad av #penguinpride

Alla romaner av Sarah Waters

Blekingegatan 32 av Lena Einhorn

Blekingegatan32-garbo
Bild: Adlibris

Tillbaka till henne av Sara Löwestam

Tillbaka till henne
Bild: Adlibris

Middlesex av Jeffrey Eugenides.

Bild: Adlibris

Till sist så kan jag rekommendera två klassiker med queerglasögonen på, bara för att det är nyttigt med nya perspektiv ibland: Anne på Grönkulla samt Jane Eyre.

Gula tapeter och den kvinnliga levern

The Yellow Wallpaper
The Yellow Wallpaper

En av mina absoluta favoritböcker är The Yellow Wallpaper av Charlotte Perkins Gilman (när det begav sig hette hon Perkins Stetson). Varje gång jag läser de sista raderna får jag rysningar över hela kroppen. För att den är så bra. För att den är så krypande kuslig. The Yellow Wallpaper publicerades 1892 och handlar om en gift kvinna som för att bota vad som kan sammanfattas som ”sina dåliga nerver”, tvingas till en vilokur. Berövad all intellektuell och mental stimulans drivs hon till sist till vansinne.

Idén med vilokurer är tyvärr inget påhitt gjort för att skrämma slag på oss, utan en högst verklig företeelse. Den som lanserade idén och gjorde den stor var den amerikanske läkaren Silas Weir Mitchell och idén fick snabbt många anhängare bland läkare och sedan allmänheten. Charlotte Perkins Gilman var själv en av alla de kvinnor som ordinerats kuren. Att skriva The Yellow Wallpaper var Perkins Gilmans sätt att övertyga Weir Mitchell och hans anhängare om de omänskliga i att stänga in en person och beröva henne (för ofta var det kvinnor) all social och mental stimulans, samt det absurda i tron att det skulle göra henne frisk.

Charlotte Perkins Gilman
Charlotte Perkins Gilman

Charlotte Perkins Gilman kallas ibland för den feministiska nationalekonomins moder och hon skrev ofta om kvinnors yrkesarbete och ekonomi. Hon förkastade helt att kvinnor och mäns hjärnor var olika utformade, en populär teori när det begav sig, samt ett argument för kvinnors underordnande i samhället. Perkins Gilman konstaterade att i  så fall kunde man lika gärna tala om en kvinnlig lever.

Charlotte Perkins Gilman var stark nog att skapa ett sjuttiofem år långt kreativt liv, innan hon efter att ha diagnosticerats med obotlig bröstcancer valde att avsluta det med hjälp av en överdos kloroform. Charlotte Perkins Gilman hade länge varit en förespråkare för aktiv dödshjälp till obotligt sjuka och beslutade i enighet med sina övertygelser sitt liv innan sjukdomen gjorde det för plågsamt.

En annan kvinna som blev utsatt för vilokuren var Virginia Woolf. Men där Charlotte Perkins Gilman varit stark nog att återskapa sitt liv, stoppade Woolf vid bara 59 års ålder stenar i fickorna och steg ner i floden Ouse.

Charlotte och Virginia är bara två kvinnor i en flod av många som blivit tillsagda och tvingade till krympta liv under en fernissa som ser ut som vetenskap och omtanke. Frågan som jag ställer mig är: Hur ser våra gula tapeter ut idag?