Nu gör vi slut med den här unkna liknelsen

Ibland (och på sista tiden ganska ofta) har jag hört folk dra paralleller mellan att publicera en bok och att vara gravid och föda barn.

Kan vi bara lägga av med den tramsiga, fullkomligt urusla liknelsen med en gång?

Jag har burit och fött två barn. Jag har skrivit flera böcker och den första blir publicerad nästa år. Hittills hittar jag ungefär noll liknelser mellan den processen och att bli gravid, vänta och föda och sen uppfostra barn. För när det kommer till kritan är böcker döda ting.

Om det visar sig att min debutbok tokfloppar, ingen köper den och kritikerna hatar den så kommer det bli en tuff match med ett fullkomligt tillplattat ego, Men inte värre än att jag klarar av att pyssla om mina skrapsår, stryka svetten ur pannan och ta nya tag och hitta på något annat.

Att något skulle hända mina barn. Tanken klarar jag inte ens att avsluta.

Så nu lägger vi ner den här unkna liknelsen en gång för alla.

Vi behöver inga ja-sägare!

pencils-1365337_640
Tillsammans blir vi skarpare.

En av de saker som är otroligt skönt med att jobba ensam är att ingen tjafsar med mig om småsaker. Jag behöver inte motivera när jag tar rast, hur länge jag tar rast eller vad jag gör på min rast. Inte heller behöver jag försvara när jag slutar för dagen, hur jag prioriterar mina arbetsuppgifter eller när och hur jag väljer att svara på mejl eller i telefonen. Det låter som jag hittar på, men alla ovanstående punkter var högaktuella diskussionsobjekt i mitt liv som anställd. Och det är väldigt skönt att slippa lägga energi på sådant tjafs.

Men det betyder inte att jag inte vill bli ifrågasatt. Det vill jag. Av de som är kvalificerade att göra det. Och vilka är det då? Svaret på den frågan är: Mina vänner. De som känner mig väl, vet vad jag går för och vill mitt bästa. Men som inte är några ja-sägare.

De är de vänner som ställer de frågor som jag inte kommer på att ställa själv. Som tvingar mig att kliva framåt fast jag inte vågar. Som jublar åt mina framgångar och ser till att jag inte fastnar i depp och självömkan de gånger det inte går som jag har tänkt mig. Som får mig att skratta åt mig själv när jag behöver det och som får mig att ta mig själv på allvar när jag behöver det.

Vi behöver inga ja-sägare. Men vem är kvalificerad nog att ifrågasätta dig?

Så gör du livet som distansstudent lite lättare

female-865073_640

Att frilansa hemifrån och plugga på distans har många likheter. Eftersom jag har flera års erfarenhet av distansstudier så kommer här några tips för att livet som distansstudent lite lättare.

Ett eget rum, eller åtminstone en egen hörna. Där du kan låta böcker och anteckningar ligga kvar, så du slipper lägga tid på att plocka undan och plocka fram.

Hitta en pluggkompis. Det bästa är om du, trots distansen, kan hitta en pluggkompis. Någon du kan checka av läget med, peppa och bli peppad av och diskutera med. Att jag hade en pluggkompis (i andra änden av landet) som jag mejlade med nästan dagligen gjorde utbildningen till facköversättare så mycket lättare och roligare.

Sitt på lokal. Ta dig ut hur huset och sitt på café eller bibliotek. Du kanske inte är superkoncentrerad men mår säkert bra av lite miljöombyte.

Byt om. Även om du pluggar hemifrån och ingen kan se dig gör du garanterat bättre från dig om du kliver ur pyjamasen, tar på dig kläder, kammar dig och borstar tänderna.

Ta raster. Den här punkten har jag alltid fått jobba på, även nu som frilansare. Men de dagar när jag kommer ihåg att lämna skrivbordet och komma ut i luften är så löjligt mycket bättre och produktiva än de dagar när jag sitter still och odlar min gamnacke timmar i sträck.

Lycka till!

Som Ola Salo med lite mer glitter och andra saker du kan få veta om mig

Selfies. Inte min bästa gren.
Selfies. Inte min bästa gren.
  1. Jag är, som ni ser, sämst i världen på att ta selfies.
  2. Skrattar lite för mycket åt folk som trillar och slår sig. Ja, även barn. Mina egna också.
  3. Gillar att resa ensam…
  4. …och med familjen. Min familj ÄGER på långa bilresor. Tänk von Trapp + familjebil = sant.
  5. Tänkte bli språklärare först. Sen blev jag statsvetare. Sen arkivarie. Sen översättare.
  6. Gillar att städa. Men är inte pedant.
  7. Är rädd för höjder. Men fantiserar om att få åka zipline.
  8. Älskar att åka bil långt. Men har inget körkort.
  9. I sommar tänkte jag ge mig på att läsa litteratur på norska.
  10. Drömmer om att åka till Nordpolen. Och Sydpolen.
  11. Pingviner är mitt favoritdjur.
  12. Gråter till Disneyfilmer och Astrid Lindgrenböcker.
  13. Klär mig i klänning eller kjol nästan jämt. Utom på sommaren, då trivs jag bäst i jeans och t-shirt.
  14. Har jobbat på teater. Jag är en usel skådespelare, men kan göra en jättesvamp i papier-maché om det behövs.
  15. Att jag är en usel skådespelare hindrar inte att jag gillar att prata inför folk och hoppas att jag får göra det professionellt en dag. Får jag bara vara mig själv är det lugna puckar.
  16. Har undervisat pensionärer i turistengelska.
  17. Gick Camino de Santiago innan det blev ”Agneta Sjödin-leden”.
  18. Min senaste resa på egen hand gick till London.
  19. Min senaste resa med sambon gick också till London.
  20. Om någon bad mig beskriva hur jag uppfattar mig själv skulle jag svara ”som Ola Salo med lite mer glitter”.